Hopplöshet och rövslickeri präglar ett helt samhälle. Tragiskt!
"Varför bryr du dig så mycket?"
Det är en fråga som jag ofta får när jag säger vad jag tycker. Ja, varför bryr jag mig så mycket? Jag är en emotionell människa har jag lärt mig. Jag blir arg och då arg på riktigt, jag blir glad så att det bubblar i mig och jag säger vad jag tycker med eftertryck - oavsett sinnesstämning. Nu läser jag på en konsthögskola och jag vill lära mig någonting. Jag vill öppna dörren som ger mig möjlighet att jobba med det som fascinerar mig. Därför har jag gått den väg som jag gått och valt att läsa på konsthögskola.
I fredags blev jag besviken när en lärare sa att jag ju kan googla mina frågor. Han kände nog inte till svaren. Det intresserade honom inte heller speciellt mycket.
Idag blev jag besviken när den kvinnliga professorn i konsthistoria inte ville ge ut något tryckt material, så att jag kan förbereda mig på föreläsningarna. Hon ville inte ens ge mig en källförteckning över det hon pratar om, utan sa att det ju är hennes egna tankar. Bara för att hon är professor beetyder inte det att hennes ord är lag! I en grundkurs i konsthistoria vill jag inte lära mig vad en kärring tycker sig se i ett par tavlor, utan jag vill lära mig konsthistoria! Högst ovetenskapligt och högst ointressant.
Det är två extrema situationer som inte någon får finnas på universitetsnivå.
Till det hela kommer studenternas lama "Jag vill ha bra betyg..." som tar udden av allt som ger oss möjlighet att utvecklas. Jag vill inte gå på dagis en gång till och klippa och klistra. Jag vill lära mig och utvecklas. Kanske är Tyskland och dess folk för matta. Kanske är det verkligen så att så många människor verkligen bara följer strömmen. Rädslan att få höra någonting om hur det var under Hitlers tid och den systematiska avmattningen av ett helt folk leder inte till ett land som inte kommer att halka in under ledningen av en person som Hitler igen, snarare tvärtom. Tyskland med dess hierarkiska grundpelare och folk som inte vågar eller lär sig att säga det som de tänker kommer (och har kanske redan fått) ett folk som är idioter! Dumma icketänkande maskiner som inte kräver, utan slickar röv. Vems röv slickar de? Är det bra för världen att ett så ledande land i den europeiska unionen har ett folk som inte tänker själva?
Det är skrämmande att se hur detta land lider av hopplöshet och ointresse. Jag ser det själv varje dag - tyskar som jobbar och jobbar, men inte kommer någonstans. Nog är de flitiga alltid, som man alltid säger så glatt om det tyska folket, men inte fan är de smarta! Visst har de haft ett par ljushuvuden genom tiderna, men på gamla meriter kan man inte leva.
Det är en fråga som jag ofta får när jag säger vad jag tycker. Ja, varför bryr jag mig så mycket? Jag är en emotionell människa har jag lärt mig. Jag blir arg och då arg på riktigt, jag blir glad så att det bubblar i mig och jag säger vad jag tycker med eftertryck - oavsett sinnesstämning. Nu läser jag på en konsthögskola och jag vill lära mig någonting. Jag vill öppna dörren som ger mig möjlighet att jobba med det som fascinerar mig. Därför har jag gått den väg som jag gått och valt att läsa på konsthögskola.
I fredags blev jag besviken när en lärare sa att jag ju kan googla mina frågor. Han kände nog inte till svaren. Det intresserade honom inte heller speciellt mycket.
Idag blev jag besviken när den kvinnliga professorn i konsthistoria inte ville ge ut något tryckt material, så att jag kan förbereda mig på föreläsningarna. Hon ville inte ens ge mig en källförteckning över det hon pratar om, utan sa att det ju är hennes egna tankar. Bara för att hon är professor beetyder inte det att hennes ord är lag! I en grundkurs i konsthistoria vill jag inte lära mig vad en kärring tycker sig se i ett par tavlor, utan jag vill lära mig konsthistoria! Högst ovetenskapligt och högst ointressant.
Det är två extrema situationer som inte någon får finnas på universitetsnivå.
Till det hela kommer studenternas lama "Jag vill ha bra betyg..." som tar udden av allt som ger oss möjlighet att utvecklas. Jag vill inte gå på dagis en gång till och klippa och klistra. Jag vill lära mig och utvecklas. Kanske är Tyskland och dess folk för matta. Kanske är det verkligen så att så många människor verkligen bara följer strömmen. Rädslan att få höra någonting om hur det var under Hitlers tid och den systematiska avmattningen av ett helt folk leder inte till ett land som inte kommer att halka in under ledningen av en person som Hitler igen, snarare tvärtom. Tyskland med dess hierarkiska grundpelare och folk som inte vågar eller lär sig att säga det som de tänker kommer (och har kanske redan fått) ett folk som är idioter! Dumma icketänkande maskiner som inte kräver, utan slickar röv. Vems röv slickar de? Är det bra för världen att ett så ledande land i den europeiska unionen har ett folk som inte tänker själva?
Det är skrämmande att se hur detta land lider av hopplöshet och ointresse. Jag ser det själv varje dag - tyskar som jobbar och jobbar, men inte kommer någonstans. Nog är de flitiga alltid, som man alltid säger så glatt om det tyska folket, men inte fan är de smarta! Visst har de haft ett par ljushuvuden genom tiderna, men på gamla meriter kan man inte leva.
Kommentarer
Trackback
