Fight for the right to have a opinion

Idag gav Ecuador Julian Assange politisk asyl. Jag var glad över det. Trots att jag i princip aldrig skriver vad jag tänker på min facebooksida så gjorde jag ett lite kryptiskt inlägg där jag inte nämnde Assange eller asyl.

På en gång reagerade min bror på chatten. Utan att vi pratade om ur det är med oss började diskussionen. På ett vis tyckte jag att det var roligt men samtidigt tyckte jag att det var ansträngande. Diskussionen slutade med orden "haha" från min sida och "är det på allvar ditt svar" från hans. Jag vet inte när vi kommer att prata igen, men jag känner att jag inte kommer att ta upp kontakten med honom på ett tag.

Det som stör mig mest är svårt att greppa. Det finns så mycket känslor i det hela som både har med saken att göra och samtidigt inte. Hans inlägg som ledde till att jag skrev "haha" (jag började på riktigt att skratta) gör mig samtidigt arg och får mig att minnas otaliga diskussioner när vi var små.

"Att ha en uppfattning är i sig inget att vara stolt över. Alla har en uppfattning. Du vet att [...]
Istället för att vara stolt över att du har en åsikt/uppfattning, var stolt över att du kan ändra på dig om du får ny fakta. Det har du fått av mig idag. Sen är det upp till dig om du litar på mig eller inte."

Där jag nu gjorde [...] står en lång text angående temat som vi diskuterade, men det är det som står runt om som är så typiskt honom. Och det är irriterande.

RSS 2.0