en gång till...
Nu har jag gjort det igen... Uttryckt en åsikt som inte alls passar in. Det handlade om fenomentet "en gång till..." på konserter. Jag kan tycka att det är roligt när artisterna ger mer för att publiken är bra, men det är ju så att de alltid (!) planerar in att spela några låtar till. Det är som en del av konserten och ofta en dålig teater där alla spelar med. Artisterna kallar låten för sista låten och sen kommer de, helt överraskande, in en gång till. Publiken jublar, för det är så man gör. Ingen är förvånad. Konserten fortsätter.
Jag tycker dålig teater som sådan kan låtas bli. Det är ju inget speciellt med att "få" ett par extra låtar. Publiken kan inte bli extra glad om det spelas några extra låtar, utan bara besviken om det inte görs det. Vad är det för belöningssystem? Om artisterna inte kommer in en gång till var publiken dålig. Om de kommer in en gång till har de etikett nog att följa trenden.
Idag sa jag att jag inte tycker om "en-gång-till". Jag sa att det hade med planering att göra. För det är ju så, man kan inte planera hur man ska ta sig hem. Föräldrarna kan inte ha koll på barnen som de ska hämta upp eller som de väntar på hemma. För ingen vill ju lämna konserten innan den är slut. Det är också ohyffsat och när man går i grupp är det liksom svårt att få med sig de som man är där med. Det är alltid någon som vill stanna. Det är alltid jobbigt att gå innan konserten är slut. Det blir bara en väntan.
Det blir så långtradigt det där med "en-gång-till". Konserten kan vara urusel. Publiken ropar det ändå. För det ska vara så. Bandet spelar inte de låtar som publiken vill, utan har redan planerat in. För de får planera. Spontaniteten dör. Samspelet mellan publik och artist är fejkat. Alla går hem, till synes glada. Artisterna har känslan av att de gav publiken någonting extra. Publiken är lättad för att bandet gav dem det som de förväntat sig. I priset räknades de extra låtarna in. Det riktiga överraskningsmomentet är dött.
Vad gör man då som artist när det är en bra publik? Jo, man "ger efter" ännu en gång...
..
Då blir det så patetiskt som när Operaensemblen kom in "för att hämta applåderna" FYRA gånger. Vad är det? Varför ska man applådera i mer än 20 minuter? Varför? "För att de sjungit och spelat i fyra timmar" heter det då. Men vad har jag då betalat för? De får ju pengar för det. De behöver en applåd som visar uppskattning, men sen får det ju vara nog. Man kan inte stå och klappa händer i 20 minuter. Det är löjligt.
Men det är det de vill, de där som står på scenen. Att publiken ska hedra dem som hjältar. Att de för en tid ska känna sig så magiska.
Jag tycker dålig teater som sådan kan låtas bli. Det är ju inget speciellt med att "få" ett par extra låtar. Publiken kan inte bli extra glad om det spelas några extra låtar, utan bara besviken om det inte görs det. Vad är det för belöningssystem? Om artisterna inte kommer in en gång till var publiken dålig. Om de kommer in en gång till har de etikett nog att följa trenden.
Idag sa jag att jag inte tycker om "en-gång-till". Jag sa att det hade med planering att göra. För det är ju så, man kan inte planera hur man ska ta sig hem. Föräldrarna kan inte ha koll på barnen som de ska hämta upp eller som de väntar på hemma. För ingen vill ju lämna konserten innan den är slut. Det är också ohyffsat och när man går i grupp är det liksom svårt att få med sig de som man är där med. Det är alltid någon som vill stanna. Det är alltid jobbigt att gå innan konserten är slut. Det blir bara en väntan.
Det blir så långtradigt det där med "en-gång-till". Konserten kan vara urusel. Publiken ropar det ändå. För det ska vara så. Bandet spelar inte de låtar som publiken vill, utan har redan planerat in. För de får planera. Spontaniteten dör. Samspelet mellan publik och artist är fejkat. Alla går hem, till synes glada. Artisterna har känslan av att de gav publiken någonting extra. Publiken är lättad för att bandet gav dem det som de förväntat sig. I priset räknades de extra låtarna in. Det riktiga överraskningsmomentet är dött.
Vad gör man då som artist när det är en bra publik? Jo, man "ger efter" ännu en gång...
..
Då blir det så patetiskt som när Operaensemblen kom in "för att hämta applåderna" FYRA gånger. Vad är det? Varför ska man applådera i mer än 20 minuter? Varför? "För att de sjungit och spelat i fyra timmar" heter det då. Men vad har jag då betalat för? De får ju pengar för det. De behöver en applåd som visar uppskattning, men sen får det ju vara nog. Man kan inte stå och klappa händer i 20 minuter. Det är löjligt.
Men det är det de vill, de där som står på scenen. Att publiken ska hedra dem som hjältar. Att de för en tid ska känna sig så magiska.
Kommentarer
Trackback
