Lögnen
Jag har skrivit det förr, men skriver det igen: Kommunikation är svårt. Idag har jag kommit på vem som är Kommunikationens fiende, nämligen Lögnen. Man lär sig hyffsat tidigt vilka fördelar det har att kunna ljuga och forskare påstår att vi ljuger massa gånger per dag. Idag funderade jag på om Kommunikationen skulle bli lättare utan Lögnens närvaro och kom fram till att det antagligen i n t e är så, tyvärr. Men det skulle vara så skönt om man inte behövde motbevisa andras lögner.
En annan händelse som förbryllade mig idag har också med lögn och vänskap att göra. Det är Facebook som har stampat in i mitt liv och ger mig huvudbry mest hela tiden. En tjej har klickat på "bli vän med" och poffs så tvingas jag ta ställning till om jag ska acceptera det eller inte. Hittills har jag godkännt alla, men den här kommer jag inte godkänna. Det går inte! Jag förstår inte varför hon tagit sig friheten att göra så, eftersom det enda som vi var överrens om var att vi inte hade lust att ha med varandra att göra. Vi har många gemensamma bekanta som vi träffat under olika faser i livet, men det gör inte att vi behöver vara vänner. Det är ganska kul hur många gånger i livet vi stött på varandra. En gemensam bekant råkar vara en tjej som jag var "brevvän" med som 10-åring. Vi träffades på en ö i Mälaren och lekte med varandra en eller två kvällar och sen skrev vi några brev. Tills det blev tråkigt. Andra gemensamma bekanta är gamla klasskompisar som jag inte längre har någon större kontakt med, men som jag en gång var vän med. Den tjej jag pratar om har jag aldrig gått i samma klass som. Vi har bara haft samma bekanta. Det enda som jag minns av (vi kallar henne K) är att en av alla dessa gemensamma bekanta en gång berättade att K inte ville att min vän och jag var kompisar. Varför fick jag inte veta, men jag antog någon slags svartsjuka. Annars var hon i allmänhet småsur och hade dåliga betyg.
Så, jag väljer att snällt ignorera denna vänförfrågan. Fast det lockar ju att fråga: Varför?
En annan händelse som förbryllade mig idag har också med lögn och vänskap att göra. Det är Facebook som har stampat in i mitt liv och ger mig huvudbry mest hela tiden. En tjej har klickat på "bli vän med" och poffs så tvingas jag ta ställning till om jag ska acceptera det eller inte. Hittills har jag godkännt alla, men den här kommer jag inte godkänna. Det går inte! Jag förstår inte varför hon tagit sig friheten att göra så, eftersom det enda som vi var överrens om var att vi inte hade lust att ha med varandra att göra. Vi har många gemensamma bekanta som vi träffat under olika faser i livet, men det gör inte att vi behöver vara vänner. Det är ganska kul hur många gånger i livet vi stött på varandra. En gemensam bekant råkar vara en tjej som jag var "brevvän" med som 10-åring. Vi träffades på en ö i Mälaren och lekte med varandra en eller två kvällar och sen skrev vi några brev. Tills det blev tråkigt. Andra gemensamma bekanta är gamla klasskompisar som jag inte längre har någon större kontakt med, men som jag en gång var vän med. Den tjej jag pratar om har jag aldrig gått i samma klass som. Vi har bara haft samma bekanta. Det enda som jag minns av (vi kallar henne K) är att en av alla dessa gemensamma bekanta en gång berättade att K inte ville att min vän och jag var kompisar. Varför fick jag inte veta, men jag antog någon slags svartsjuka. Annars var hon i allmänhet småsur och hade dåliga betyg.
Så, jag väljer att snällt ignorera denna vänförfrågan. Fast det lockar ju att fråga: Varför?
Kommentarer
Trackback
