Önskan att vara arrogant
När jag var liten och gick på dagis sa "fröknarna" att jag tog hand om de mindre barnen. När jag kom upp i skolan tyckte jag också om att hjälpa "de svaga" och satte mig själv i blåsväder (helt i onödan för min egna existens). Jag tycker att det är helt nödvändigt att folk som ser en pågående misshandel ingriper och jag tror fortfarande att jag kan rädda världen.
Det är ibland hemskt dåliga egenskaper, eller egentligen är det ju en och samma egenskap, tror jag... Hur som helst kunde jag glida genom livet med inställningen "Sköt dig själv och skit i andra!" och jag skulle då tatuera in "Att tiga är guld" med guldbokstäver på kroppen eller kanske det vackra kinesiska tecknet därför (hittar det inte på nätet nu, annars skulle ni få se hur fint det är, det kinesiska tecknet för "att tiga är guld").
Hur som helst är det viktigt att lära sig att inte bry sig om folk även om det strider mot den egna personligheten eller lusten. Av erfarenhet har jag samtidigt lärt mig att följa min instinkt och inte bara se på. De gånger som jag har hållt tyst har det ändå kommit och bitit mig i röven. Min pappa sa ofta "Ska du tjura nu igen?" när jag var tvungen att hålla käften och inte ta kampen. Jag tjurade mest för att jag kände mig maktlös över situationen när jag inte fick försöka påverka den mer.
Att jag är en "stark personlighet" får jag också ofta höra. Det är ingenting positivt när folk säger det. De menar inget bra, men vad de menar förstår jag inte. När jag var liten ville jag vara "arrogant". Det lät så vackert och även om jag med tiden har lärt mig vad ordet betyder tycker jag inte att det skulle vara så dumt att ha den egenskapen! Bättre det än att man, som det så fint heter, "lägger sig i".
Jo, det sägs också att jag ser saker och ting svart eller vitt. Det är för mig skrattretande eftersom jag är synestiker och ser allt i färger (eller kulörer) - på det riktiga sättet, inte det där löjliga "jag-försöker-beskriva-massa-olika-möjligheter-i-livet-med-hjälp-av-regnbågen-istället-för-konkreta-exempel". Gråskalan nämns också allt så ofta, men den gråa färgen våldtas så ofta i vårt srpåk och jag tycker att vi kan lämna en av de vackraste färgerna ifred.
Hur som helst ska jag tacka min nyfikenhet och mitt intresse för att jag kommit så långt i livet som jag kommit. Jag har blivit (ack) så trött på människornas så kallade "integritet" och tycker att det väl inte är så förbannat svårt att skydda sig själv. Nåja, en dag kanske jag blir mer arrogant och får lust att alltid vara med människorna omkring eller jag flyttar till ett eget hus i Långtbortistan och utvecklar min (ändå hyffsat omtyckta) intressens.
Det är ibland hemskt dåliga egenskaper, eller egentligen är det ju en och samma egenskap, tror jag... Hur som helst kunde jag glida genom livet med inställningen "Sköt dig själv och skit i andra!" och jag skulle då tatuera in "Att tiga är guld" med guldbokstäver på kroppen eller kanske det vackra kinesiska tecknet därför (hittar det inte på nätet nu, annars skulle ni få se hur fint det är, det kinesiska tecknet för "att tiga är guld").
Hur som helst är det viktigt att lära sig att inte bry sig om folk även om det strider mot den egna personligheten eller lusten. Av erfarenhet har jag samtidigt lärt mig att följa min instinkt och inte bara se på. De gånger som jag har hållt tyst har det ändå kommit och bitit mig i röven. Min pappa sa ofta "Ska du tjura nu igen?" när jag var tvungen att hålla käften och inte ta kampen. Jag tjurade mest för att jag kände mig maktlös över situationen när jag inte fick försöka påverka den mer.
Att jag är en "stark personlighet" får jag också ofta höra. Det är ingenting positivt när folk säger det. De menar inget bra, men vad de menar förstår jag inte. När jag var liten ville jag vara "arrogant". Det lät så vackert och även om jag med tiden har lärt mig vad ordet betyder tycker jag inte att det skulle vara så dumt att ha den egenskapen! Bättre det än att man, som det så fint heter, "lägger sig i".
Jo, det sägs också att jag ser saker och ting svart eller vitt. Det är för mig skrattretande eftersom jag är synestiker och ser allt i färger (eller kulörer) - på det riktiga sättet, inte det där löjliga "jag-försöker-beskriva-massa-olika-möjligheter-i-livet-med-hjälp-av-regnbågen-istället-för-konkreta-exempel". Gråskalan nämns också allt så ofta, men den gråa färgen våldtas så ofta i vårt srpåk och jag tycker att vi kan lämna en av de vackraste färgerna ifred.
Hur som helst ska jag tacka min nyfikenhet och mitt intresse för att jag kommit så långt i livet som jag kommit. Jag har blivit (ack) så trött på människornas så kallade "integritet" och tycker att det väl inte är så förbannat svårt att skydda sig själv. Nåja, en dag kanske jag blir mer arrogant och får lust att alltid vara med människorna omkring eller jag flyttar till ett eget hus i Långtbortistan och utvecklar min (ändå hyffsat omtyckta) intressens.
Kommentarer
Trackback
