tjugotvåtusen kronor per månad
Det första jag tänker på när jag tänker på världen är att jag måste tacka min pappa och mina bröder för att jag fortfarande inte vet hur det fungerar i den. För att jag fortfarande tror att människor vill väl och för att jag fortfarande tror att vår värld kan bli en bra plats att spendera de åren som vi kallar livet i. Vad vår värld är kan jag inte definiera i detta läge, men kanske kommer jag tillbaka till det senare.
Jag har naturligvis alltid haft min värld. I min värld finns människor, händelser och aktiviteter som rör, och berör, mig. Under en lång tid, en tid som inte heller är definierbar, ville jag bort från min värld. Det finns ingen direkt händelse eller någon speciell anledning, men jag kände mig sviken av och besviken på människorna i min värld. Det i sig var inte anledingen till att jag ville bort, utan mer en förklaring till varför det inte var svårt för mig att lämna den världen.
Innan jag åkte hade jag ett bra liv. Ekonomin och karriären stod utstakad. Det enda jag behövde göra var att stanna kvar. Men det ville jag inte, utan jag stack. Ut i världen på ett äventyr utan karta. 22000 i månaden kostade det mig indirekt (eftersom det var lönen som jag lämnade) och man kan undra om det var värt det. För 22000 per månad har jag lärt mig ett nytt språk, vuxit in i en tryggare person, kommit till en fas i livet där jag är riktigt stolt och där jag har rätt att yttra mig om hur det är att vara ny i ett land. Lärt känna en kultur.
När jag gick i gymnasiet såg jag ofta bussen till flygplatsen lämna hållplatsen som jag cyklade förbi och ville gärna stiga på, åka iväg till någonstans, helt planlöst. Då kunde jag inte kliva in i det naiva och dumdristiga. Då kunde jag inte kasta bort en chans att skriva ett prov. En chans att underlätta för en kommande karriär.
När karriären låg för mina fötter klev jag inte upp på stegen utan "steg på bussen". Det var det rätta att göra. Villa, volvo, vovve ligger långt bort, kunde ha legat nära. 22000 var inte skäl nog att stanna och det jag upplevde istället var värt det.
