Hur kan det komma sig att en positiv inställning är provokativ?
Vi pratade om framtiden och sjukdomar igår. Inget ingående egentligen, utan skrapande på ytan. Man kände av vad andra tyckte och det var inte meningen att det skulle bli speciellt privat. En i gruppen tog allt, som vanligt, till sitt privatliv och gnällde på utan att lyssna på andra. Det var en väntad reaktin från henne och ingen reagerade på det. Det började med att en i gruppen som ofta pratar om döden och antyder att han är rädd för att bli gammal. Ekonomiskt och kanske också själsligt. Jag sa, med en lite tröstande ton, att man nog inte måste vara orolig och angående temat "Alzheimers" la jag bara till att man kan försöka se det som en ny fas i livet och att man kanske ska försöka ta det med en klackspark. Jag vet inte så jättemycket om sjukdomen och känner ingen som haft den, men jag har fattat så pass mycket av dokumentärer och text att de förlorar minnet och händelser som att de helt plötsligt går nakna inträffar allt så ofta, till omgivningens förskräckning. Det är i de situationerna som man som anhörig kan slappna av och acceptera sjukdomen och skratta åt situationen. Leva med i den sjukas vardag och inte försöka pressa denna tillbaka till det samhälle och de normer som vi lever med. Det är kanske som att ha ett småbarn och hur många skulle tänka på samma sätt om ett barn på ett år tog av sig kläderna och sprang naken? Jag tror ingen. Där accepteras situationen och man lever med. Det är ju bara att göra det med den sjuka gamla gumman också!
Naturligtvis kan jag förstå att det är jobbigt för den sjuka också, men jag menar att man som anhörig inte måste göra det sämre för den sjuka. Man måste inte bygga upp ett extra tryck, utan man ska försöka avlasta den drabbade från dennes egna tryck.
De andra i vår samtalsgrupp uttryckte ett stöd för den som berättade om sin sjuka mamma. Jag sa att jag ju också kan förstå att det är jobbigt för hennes mamma, men jag kunde inte riktigt uttrycka något stöd när hon berättade att varken hon eller hennes syster hade någon som helst pliktkänsla att hjälpa den gamla gumman. Man ska inte sitta och klaga så jävla mycket och sen inte ens försöka själv. Naturligvis hamnar hennes mamma på ett hem, för det är vad samhället har råd med. Om man inte vill att ens förälder ska hamna på ett hem måste man antingen ta tag i situationen själv eller sluta rösta på högern, för när man lägger sin röst på dem kommer sådana institutioner i samhället aldrig att få nog med pengar att ta hand om de gamla, sjuka, fattiga... olycksfåglarna.
Hur kan det komma sig att en positiv inställning är provokativ?
Det är det samma med vädret. Om det regnar ute, är det för regnigt och vädret är skit. De s k a alla tycka. Om vintern är snöig och kall ska man klaga på kylan och längta till sommaren. När sommaren kommer med en skinande sol ska man klaga på värmen... Så kan man ju hålla på i en evighet. Man kan också hålla på i en evighet och se det vackra i alla väder. Man kan njuta av temperaturer och tänka på hur man upplevde kylan den där vintermorgonen på busshållpatsen när bussen inte kom och glädja sig över att man nu står i skinande solsken och svettas. Man kan ta livet med en klackspark och glädja sig över det. Annars kan man ju självmant hoppa i graven och bevara oss andra från en negativ surpuppa!
Naturligtvis kan jag förstå att det är jobbigt för den sjuka också, men jag menar att man som anhörig inte måste göra det sämre för den sjuka. Man måste inte bygga upp ett extra tryck, utan man ska försöka avlasta den drabbade från dennes egna tryck.
De andra i vår samtalsgrupp uttryckte ett stöd för den som berättade om sin sjuka mamma. Jag sa att jag ju också kan förstå att det är jobbigt för hennes mamma, men jag kunde inte riktigt uttrycka något stöd när hon berättade att varken hon eller hennes syster hade någon som helst pliktkänsla att hjälpa den gamla gumman. Man ska inte sitta och klaga så jävla mycket och sen inte ens försöka själv. Naturligvis hamnar hennes mamma på ett hem, för det är vad samhället har råd med. Om man inte vill att ens förälder ska hamna på ett hem måste man antingen ta tag i situationen själv eller sluta rösta på högern, för när man lägger sin röst på dem kommer sådana institutioner i samhället aldrig att få nog med pengar att ta hand om de gamla, sjuka, fattiga... olycksfåglarna.
Hur kan det komma sig att en positiv inställning är provokativ?
Det är det samma med vädret. Om det regnar ute, är det för regnigt och vädret är skit. De s k a alla tycka. Om vintern är snöig och kall ska man klaga på kylan och längta till sommaren. När sommaren kommer med en skinande sol ska man klaga på värmen... Så kan man ju hålla på i en evighet. Man kan också hålla på i en evighet och se det vackra i alla väder. Man kan njuta av temperaturer och tänka på hur man upplevde kylan den där vintermorgonen på busshållpatsen när bussen inte kom och glädja sig över att man nu står i skinande solsken och svettas. Man kan ta livet med en klackspark och glädja sig över det. Annars kan man ju självmant hoppa i graven och bevara oss andra från en negativ surpuppa!
Kommentarer
Trackback
