Crocketturnering
Igår utspelade det sig en lång turnering i en trädgård här i närheten. 12 personer hade samlats för att utöva en årlig tävling i crocket. Det var svåra banor som spelades och det tog totalt ca 7 timmar. På det stora hela var det ju trevligt, även om de flesta av oss bara kände varandra ytligt. Det är ju så det blir på fester när man inte längre är barn, att man som inbjudare väljer att bjuda folk från sitt livs alla hörn och de männiksorna har ofta en sak gemensam, nämligen att de känner den som bjuder. Det kan ju ändå bli trevligt.
Igår var det trevligt att spela, men resten av tiden var det ganska tråkigt. Folk pratade inte så mycket, utan satt och halvslöade. Ska man bara sitta där, eller ska man försöka inleda ett samtalsämne? Vad ska man då prata om? Eller är det bara att gå dit med inställningen att man inte behöver prata med folk? Det känns så avskalat på något vis. Man hänger ihop, men vet inte vad folk heter. Man umgås i närmare sju timmar, men vet inte vad de andra ägnar veckorna åt. Det gör det tråkigt. Kanske begär jag för mycket.
Igår var det trevligt att spela, men resten av tiden var det ganska tråkigt. Folk pratade inte så mycket, utan satt och halvslöade. Ska man bara sitta där, eller ska man försöka inleda ett samtalsämne? Vad ska man då prata om? Eller är det bara att gå dit med inställningen att man inte behöver prata med folk? Det känns så avskalat på något vis. Man hänger ihop, men vet inte vad folk heter. Man umgås i närmare sju timmar, men vet inte vad de andra ägnar veckorna åt. Det gör det tråkigt. Kanske begär jag för mycket.
Kommentarer
Trackback
