Naturvän, fågelskådare, biolog eller vegetarian?
Dating. Mötesplatser och datingsidor. Vad är det för fel på folk? Varför tror man att det optimala sättet att träffa den man ska spendera sitt liv med? Jag hörde en fråga som fick mig att undra vad jag skulle fylla i för svar: "... är du fredsarbetare, naturvän, fågelskådare, biolog eller vegetarian?". Ja eller nej. Det säger väl inget om mig som person? Eller, gör det det? Om jag svarar JA, vad vet du då om mig? Om jag svarar NEJ har man ju kanske kunnat utesluta en del.
Jag har länge beskrivit människor som ett prisma. Man visar olika människor olika färger. Vissa får se mer, andra ser bara rött när de ser mig :) Men det är nyanserna som är det fina. Att man kanske till och med upptäcker nya färgblandningar hos sig själv när en ny människa mer och mer tränger in i livet, förflyttar sig närmare och närmare det personligaste jaget.
Den vägen kan inte lysas upp i förväg, den vägen kan man inte själv anlägga. Det förstör mest tror jag om man ens försöker, för ingen person kommer att hålla sig till hundra procent på vägen, de kommer vilja upptäcka mer. Det kommer att störa ordningen.
Mitt tips är att folk ska sluta komprimera sina liv på papper. Vi gör det hela tiden och det är faktiskt inte helt hälsosamt. CV ska skrivas. Det får inte finnas luckor i det. Presentationer av personen man är, som det tagit hela livet att själv lista ut någonting om. Vi ska alla gå att stoppa i olika fack. I facken ligger en homogen massa. Tror man. Vad är det för ett sätt? Om vi reducerade oss på alla fack som skulle kunna finnas skulle det i slutändan finnas lika många fack som människor. Därför kommer frågor som den i rubriken. De klassas som lika. De anses vara detsamma. Antalet fack måste reduceras. I datingbranschen betyder det att när partnern dör kan man sticka in handen och ta ut en ny docka ur samma fack. Det måste ju bli en klon av den man hade innan, med detta resonemang i grunden.
Tittar du på fåglar? Vi lägger dig i facket för vegetarianer.
Är du muslim? Vi lägger dig i facket för terrorister.
Jag har länge beskrivit människor som ett prisma. Man visar olika människor olika färger. Vissa får se mer, andra ser bara rött när de ser mig :) Men det är nyanserna som är det fina. Att man kanske till och med upptäcker nya färgblandningar hos sig själv när en ny människa mer och mer tränger in i livet, förflyttar sig närmare och närmare det personligaste jaget.
Den vägen kan inte lysas upp i förväg, den vägen kan man inte själv anlägga. Det förstör mest tror jag om man ens försöker, för ingen person kommer att hålla sig till hundra procent på vägen, de kommer vilja upptäcka mer. Det kommer att störa ordningen.
Mitt tips är att folk ska sluta komprimera sina liv på papper. Vi gör det hela tiden och det är faktiskt inte helt hälsosamt. CV ska skrivas. Det får inte finnas luckor i det. Presentationer av personen man är, som det tagit hela livet att själv lista ut någonting om. Vi ska alla gå att stoppa i olika fack. I facken ligger en homogen massa. Tror man. Vad är det för ett sätt? Om vi reducerade oss på alla fack som skulle kunna finnas skulle det i slutändan finnas lika många fack som människor. Därför kommer frågor som den i rubriken. De klassas som lika. De anses vara detsamma. Antalet fack måste reduceras. I datingbranschen betyder det att när partnern dör kan man sticka in handen och ta ut en ny docka ur samma fack. Det måste ju bli en klon av den man hade innan, med detta resonemang i grunden.
Tittar du på fåglar? Vi lägger dig i facket för vegetarianer.
Är du muslim? Vi lägger dig i facket för terrorister.
Kommentarer
Trackback
