Att leva utan facebook

Min vän har tjatat jättemycket om att jag ska skaffa mig ett facebook-konto. Jag har fortfarande inte gjort det. Och jag känner skuld. Och rädsla. Jag känner skuld på samma sätt som när man blir bjuden på fest och sen inte kommer (oavsett om jag sagt att jag inte kommer eller bara inte kommer känner jag skuld). Och jag är rädd att jag ska förlora mina vänner för att jag är så tråkigt uppdaterad att jag inte vet att "pannkakorna brände" eller "sitter och glor på tv" eller vad folk nu skriver i den där raden som man kan skriva sånt i. (Det finns ju en likadan på Messenger, men den verkar inte användas på samma sätt...). Dessutom känner jag mig rädd för att i något svagt tillstånd kommer att skapa mig ett konto och sen vara helt fast och bara sitta där och typ räkna hur fort folk hittar mig... för jag kan ju inte komma sent in i leken och sen sitta och söka folk, tror jag. Det känns ovärdigt (höll på att välja ordet värdelöst).

Men jag saknar er, mina vänner, ändå. Fast att jag bara har mail, messenger, icq, telefon, adress......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0