Le Lotus d'Orange

Överallt träffar man människor och det är viktigt att bete sig efter den situation som man befinner sig i. Igår efter träningen pratade jag lite med en annan som dyker upp på samma pass vecka efter vecka. Vi bestämde oss för att gå in i bastun ett tag och pratade. Hon berättade att hon hade haft en dålig dag dagen innan och att hon inte var så glad. Hon tvekade över att berätta vad som hänt och vi gav oss i stället in i det vanliga "vad jobbar du med?"-samtalet. Efter en tid kom hennes bekymmer på tal igen och hon sa att det var lite oangenämt att berätta och jag försäkrade att jag inte behövde veta, men om hon ville prata om det fick hon.

Eftersom vi var ensamma i bastun började berättelsen sippra ut. För en stund kunde man tro att vi kände varandra sedan länge för hon berättade om problem med ett projekt hon och en annan dragit igång. Berättelsen var omfattningsrik med inslag intriger, brutna löften, någon typ av Sado-masochism light version, kinesiska kontakter med mera.

Hon jobbade som designer och hade blivit bestulen på sina idéer om något märke som skulle skapas. Det var en sorglig historia att höra inne i den 45-grader "varma" bastun. Mest förvånad var jag över hur mycket folk ibland bryter den där gränsen för vad man pratar om när, vad man får göra var och så vidare. Den som jag här försöker visualisera med den här bloggen.