Hundbajsmannen
Jag har tänkt på bajssituationen i morse. Det är verkligen riktigt konstigt att man kan ha så vitt skillda uppfattningar och samtidigt känna så stor hjälplöshet över att kunna lösa problemet. Det blir istället något "försök-att-läxa-upp:Failed, övergår-till-skitsamma-man-kan-inte-ändra-andra-människor-synd-att-jag-inte-har-befogenheten-att-straffa". Så går man därifrån och tänker på allt man kunde köpa för de där pengarna som samhället måste betala för att städa upp. Dessutom kände jag därefter att jag inte kunde låta bli att noga kontrollera var jag satte fötterna resten av vägen, för han har säkert rastat hunden fler gånger i området och varit av samma åsikt varje gång, typ. Därigenom kände jag mig smått (verkligen bara lite nu när jag verkligen analyserar situationen) att han inkräktat på min integritet.
När jag reflerterar över det här ämnet tänker jag på serier som "Gillmore Girls" där hela staden samlas och pratar om problemen. Där ger man i alla fall folket en möjlighet att vädra tankarna och känslorna, men i vårt komplexa samhälle känner vi en frustration som vi lärt oss att leva med sen vi var små. Politik tar hur som helst för lång tid och inte behöver man ägna så mycket tid för att få folk att fatta att de ska plocka med sig hundbajset.
Hur går man till väga för att lösa problemet?
När jag reflerterar över det här ämnet tänker jag på serier som "Gillmore Girls" där hela staden samlas och pratar om problemen. Där ger man i alla fall folket en möjlighet att vädra tankarna och känslorna, men i vårt komplexa samhälle känner vi en frustration som vi lärt oss att leva med sen vi var små. Politik tar hur som helst för lång tid och inte behöver man ägna så mycket tid för att få folk att fatta att de ska plocka med sig hundbajset.
Hur går man till väga för att lösa problemet?
Kommentarer
Trackback
