fråga fram order
Oenigheter upplever jag ofta, direkt och indirekt. När jag är delaktig får jag alltid tanken om att jag är skulden till att det blev en diskussion. Ofta vill jag inte ens diskutera, utan egentligen bara hjälpa. I går kom en kollega upp och sa att hon gjort ett signaturförslag till vår jobb-mail. I mailet hade hon skrivit "Här kommer ett signaturförslag. Kan ni leva med det? Har ni förslag på ändringar?". Jag ifrågasatte kort (eftersom hon gjort ett f ö r s l a g) om hon inte istället skulle använda det typsnitt som vi alltid använder i företaget istället för courier. Hennes svar var att hon inte orkade skicka ut den en gång till.
Kanske var min följande reaktion en aning provoserande då jag kort sa att jag inte förstår varför man gör ett förslag om man ändå inte vill ha kritik. Jag menade inte att hon måste göra som jag säger, utan att hon ska hålla sig till saken. Om hon tyckte att mitt förslag var dåligt skulle jag inte ha blivit irriterad, men när anledningen var att hon inte orkade skicka ut det ytterligare en gång var det onödigt att ens be om förbättringsförslag.
Som svar fick jag "Du kan ju göra som du vill", vilket inte alls innehöll någon logik eftersom vi jobbar för ett företag och det är viktigt att vi är enhetliga. Det är, i alla fall enligt min mening, väldigt oproffisionellt att ett företag skickar ut olika signaturer, precis på samma sätt som att det är oproffisionellt att ett företag skickar ut olika logos, för att några anställda inte tycker att logan är fin, eller liknande. Det sa jag till henne.
Jag sa också att hon gärna kan komma och säga "här är vår nya signatur och den ska vi använda nu" istället för att virka in det i en falsk fråga...
... och då kommer jag på att precis det gör jag också, virkar in mina order i frågor. Särskilt när jag ska säga åt studenterna som jobbar hos oss att tömma diskmaskinen, vattna blommorna eller göra någon annan sådan uppgift när vi inte har något "riktigt jobb"...
... men det är ju olika typer av frågor. Jag frågar inte om kritik till mitt jobb, utan b e r någon göra någonting.
Är det svårt att skilja på de två situationerna? Jag tycker det är självklara skillnader mellan dem.
Man kan ju undra hur det gick när man läser det här och eftersom jag tycker att det är så roligt att du läst ända hit så får du också veta det:
Efter en timme kom ett nytt mail om signaturen. Chefen hade upptäckt, när han skrev ett mail, att signaturen inte hade det riktiga typsnittet. Så nu är även signaturen skriven i det köpta typsnittet.
De som håller med om att det är av stor vikt att ett företag är enhetligt kan ju undra varför hade hon inte skrivit det i "rätt" typsnitt från början och för er kan jag förklara en av min kollegas tankebanor som kanske har en poäng, nämligen att hon tror att man som mottagare inte kan läsa ett typsnitt som sändaren skickat om man inte själv köpt det typsnittet.
Även om hennes argument är korrekt kvarstår och förstärks det som jag ansåg som problematiskt och som också ledde till att jag började berätta om händelsen här. Nämligen att hon i skickade ett f ö r s l a g och sen inte ville ha kritik. Förstärkningen av problematiken kommer i sin tur genom att hon, trots sitt kanske hållbara argument att mailet blir oläsbart i det typsnittet, ändrade signaturen bara för att chefen påpekade typsnittet. Och det utan att berätta för chefen om sina tankebanor.
Kanske kräver jag för mycket av min kollaga när jag vill att hon ska agera mer självsäkert.
Kanske var min följande reaktion en aning provoserande då jag kort sa att jag inte förstår varför man gör ett förslag om man ändå inte vill ha kritik. Jag menade inte att hon måste göra som jag säger, utan att hon ska hålla sig till saken. Om hon tyckte att mitt förslag var dåligt skulle jag inte ha blivit irriterad, men när anledningen var att hon inte orkade skicka ut det ytterligare en gång var det onödigt att ens be om förbättringsförslag.
Som svar fick jag "Du kan ju göra som du vill", vilket inte alls innehöll någon logik eftersom vi jobbar för ett företag och det är viktigt att vi är enhetliga. Det är, i alla fall enligt min mening, väldigt oproffisionellt att ett företag skickar ut olika signaturer, precis på samma sätt som att det är oproffisionellt att ett företag skickar ut olika logos, för att några anställda inte tycker att logan är fin, eller liknande. Det sa jag till henne.
Jag sa också att hon gärna kan komma och säga "här är vår nya signatur och den ska vi använda nu" istället för att virka in det i en falsk fråga...
... och då kommer jag på att precis det gör jag också, virkar in mina order i frågor. Särskilt när jag ska säga åt studenterna som jobbar hos oss att tömma diskmaskinen, vattna blommorna eller göra någon annan sådan uppgift när vi inte har något "riktigt jobb"...
... men det är ju olika typer av frågor. Jag frågar inte om kritik till mitt jobb, utan b e r någon göra någonting.
Är det svårt att skilja på de två situationerna? Jag tycker det är självklara skillnader mellan dem.
Man kan ju undra hur det gick när man läser det här och eftersom jag tycker att det är så roligt att du läst ända hit så får du också veta det:
Efter en timme kom ett nytt mail om signaturen. Chefen hade upptäckt, när han skrev ett mail, att signaturen inte hade det riktiga typsnittet. Så nu är även signaturen skriven i det köpta typsnittet.
De som håller med om att det är av stor vikt att ett företag är enhetligt kan ju undra varför hade hon inte skrivit det i "rätt" typsnitt från början och för er kan jag förklara en av min kollegas tankebanor som kanske har en poäng, nämligen att hon tror att man som mottagare inte kan läsa ett typsnitt som sändaren skickat om man inte själv köpt det typsnittet.
Även om hennes argument är korrekt kvarstår och förstärks det som jag ansåg som problematiskt och som också ledde till att jag började berätta om händelsen här. Nämligen att hon i skickade ett f ö r s l a g och sen inte ville ha kritik. Förstärkningen av problematiken kommer i sin tur genom att hon, trots sitt kanske hållbara argument att mailet blir oläsbart i det typsnittet, ändrade signaturen bara för att chefen påpekade typsnittet. Och det utan att berätta för chefen om sina tankebanor.
Kanske kräver jag för mycket av min kollaga när jag vill att hon ska agera mer självsäkert.
Kommentarer
Trackback
