"De kan ju titta bort om de inte vill se din lilla svans"
"Du får komma tillbaka när du själv fått barn."
Känner du också igen den meningen? Det är en väldigt provocerande mening att säga, tycker jag. Vad vill de, de där nyblivna mammorna som tror att de får göra vad de vill bara för att de fått barn? Vill de verkligen att vi bara får yttra oss när vi själva upplevt situationen? Om man hårddrar det, vilket jag gärna gör (t.ex. när jag visar att en människa dör när man är otrevlig) säger de ju att man inte får tycka att överfallsvåldtäkter är fel, att krig är fel, att barnövergrepp är fel etc etc om man själv inte har upplevt det.
Ofta är morsorna fruktansvärda människor som tror sig innehava rättigheter som står över alla andras rättigheter. Deras små barns ännu högre. Det blir dock ofta fel. En mamma som tror sig ha rätten att gå över gatan med barnvagnen utan att ordentligt se sig om är ett exempel. De chockade bilförararna lyckas oftast stanna bilen utan att skada den lilla parveln som ligger inpackad och får sig en hård blick av mamman. Om någon i detta ögonblick påpekar för, den förvånansvärt oskakade, mamman att hon kanske ska vara lite försiktigare får denne med största säkerhet svaret: "Vänta tills du själv får barn, så får du se hur lätt det är" eller om påpekaren är äldre "Du minns väl hur det själv var att ha barn". Det är fullkomligt ologiskt och jag undrar ibland om det inte är så att mammorna egentligen, innerst inne vill att ungen ska fara illa (även om de när sådant verkligen händer helt förlorar denna önskan utan att realisera att den en gång fanns där).
Jag bad i helgen en kvinna att inte byta blöja på stolen intill mig på restaurangen, utan gå till toaletten. Hon frågade då mig om det finns skötbord där inne, fast i negativ sats och spydigt, alltså: "Det finns väl inget skötbord där". Hon hade inte ens kollat!! Mannen gick och kollade och återvände då med informationen att det inte fanns något skötbord på toaletten. Då började mamman klä av sitt barn och sa till barnet (för dessa mammor verkar också förlora förmågan att prata direkt till folk, utan pratar istället med barnet OM människan som de egentligen skulle prata MED) att "De kan ju titta bort om de inte vill se din lilla svans".
Jag påpekade att det inte bara handlar om att se barnet, utan mer om bakterier, etikett och VETT! att man inte byter blöja på barn inne i restaurangen. Hon svarade då till barnet "Vad upphetsad man kan bli över att du måste få ny blöja". Någonstans la hon också in frågan (den var iof direkt riktad till mig): "Vart ska jag byta blöja då? På gatan?". S u c k !
Så hon bytte blöja och jag ångrar så att jag inte slet den ur hennes hand och tvingade henne att ta ungen med sig någonstans där det passar sig att man byter blöja. (Förresten: ska man inte tvätta händerna både före och efter att man bytit blöja på barn? Hon tyckte iaf inte det utan drack upp sitt kaffe, klädde på ungen igen och gick).
Känner du också igen den meningen? Det är en väldigt provocerande mening att säga, tycker jag. Vad vill de, de där nyblivna mammorna som tror att de får göra vad de vill bara för att de fått barn? Vill de verkligen att vi bara får yttra oss när vi själva upplevt situationen? Om man hårddrar det, vilket jag gärna gör (t.ex. när jag visar att en människa dör när man är otrevlig) säger de ju att man inte får tycka att överfallsvåldtäkter är fel, att krig är fel, att barnövergrepp är fel etc etc om man själv inte har upplevt det.
Ofta är morsorna fruktansvärda människor som tror sig innehava rättigheter som står över alla andras rättigheter. Deras små barns ännu högre. Det blir dock ofta fel. En mamma som tror sig ha rätten att gå över gatan med barnvagnen utan att ordentligt se sig om är ett exempel. De chockade bilförararna lyckas oftast stanna bilen utan att skada den lilla parveln som ligger inpackad och får sig en hård blick av mamman. Om någon i detta ögonblick påpekar för, den förvånansvärt oskakade, mamman att hon kanske ska vara lite försiktigare får denne med största säkerhet svaret: "Vänta tills du själv får barn, så får du se hur lätt det är" eller om påpekaren är äldre "Du minns väl hur det själv var att ha barn". Det är fullkomligt ologiskt och jag undrar ibland om det inte är så att mammorna egentligen, innerst inne vill att ungen ska fara illa (även om de när sådant verkligen händer helt förlorar denna önskan utan att realisera att den en gång fanns där).
Jag bad i helgen en kvinna att inte byta blöja på stolen intill mig på restaurangen, utan gå till toaletten. Hon frågade då mig om det finns skötbord där inne, fast i negativ sats och spydigt, alltså: "Det finns väl inget skötbord där". Hon hade inte ens kollat!! Mannen gick och kollade och återvände då med informationen att det inte fanns något skötbord på toaletten. Då började mamman klä av sitt barn och sa till barnet (för dessa mammor verkar också förlora förmågan att prata direkt till folk, utan pratar istället med barnet OM människan som de egentligen skulle prata MED) att "De kan ju titta bort om de inte vill se din lilla svans".
Jag påpekade att det inte bara handlar om att se barnet, utan mer om bakterier, etikett och VETT! att man inte byter blöja på barn inne i restaurangen. Hon svarade då till barnet "Vad upphetsad man kan bli över att du måste få ny blöja". Någonstans la hon också in frågan (den var iof direkt riktad till mig): "Vart ska jag byta blöja då? På gatan?". S u c k !
Så hon bytte blöja och jag ångrar så att jag inte slet den ur hennes hand och tvingade henne att ta ungen med sig någonstans där det passar sig att man byter blöja. (Förresten: ska man inte tvätta händerna både före och efter att man bytit blöja på barn? Hon tyckte iaf inte det utan drack upp sitt kaffe, klädde på ungen igen och gick).
Kommentarer
Trackback
