Är demokratiska barn det optimala målet?
Det låter så fint att barnen på dagis och i skolan ska vara med och bestämma, som det tydligen står i förskole- och skollagen. Barnen ska få en känsla av vad demokrati är. Det vackra ordet demokrati som man måste tycka är så fantastiskt. Ordet som är så laddat och i vår nutid är det på något vis okej att förtrycka och bekämpa de som är emot den fulla demokratin med våld.
Jag är inte emot demokrati, men om det verkligen är det optimala i alla situationer betvivlar jag. En kompis till mig kommer från Kina och vi lärde känna varandra under en språkkurs i ett land där vi båda var invandrare. Lektionen handlade om historia och politik i det aktuella landet och ordet "demokrati" användes flitigt som en självklarhet. Min kompis satt innan den första rasten och slog i sin ordbok efter en förklaring till ordet. Hon kunde inte förstå vad det var och på rasten var hon tvungen att fråga: "Du, vad är egentligen det där d e m o k r a t i för någonting?". Två andra hörde frågan och väntade ivrigt på svaret. De kunde inte heller förstå det. De kom från Afganistan och Taiwan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, för det är så inprentat i mig sen barndomsben så jag har aldrig ifrågasatt ordet.
Demokrati är väl ändå att en viss procent är nöjda och övriga blir oppositionen och ofta missnöjda. Demokrati betyder ju aldrig att 100% blir nöjda med resultatet. Det viktiga är att man, trots att man är missnöjd, accepterar situationen... i alla fall officiellt. Sen kan man opponera, men det lär ju aldrig dagisbarnen lära sig - att man kan opponera. Demokrati på dagisnivå borde ju betyda att man räcker upp handen om man ska vara ute eller inne och om flest tycker att man ska vara ute så måste alla gå ut.
Jag hörde på radio om ett dagis där barnen var demokratiskt delaktiga och där handlade det om att barnen fick bestämma själva. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=3619895
I mina öron lät vissa av delarna i den typen av uppfostran som togs upp i programmet mer som anarki. När jag var liten hade vi också demokrati-anarki på dagis. Jag minns mycket väl att fröknarna hade uppfattningen att alla barn skulle bli glada om de fick välja om man ville vara tärna eller lucia i luciatåget... Alla valde att vara lucia, utom jag... Jag var ensam tärna och fick gå ensam längst fram... Hur många procent av barnen var missnöjda genom denna aktion? 100%! Hur många barn skulle kunnat ha blivit nöjda om man genomfört ett val av en lucia? I alla fall 2 barn, nämligen "vinnaren" i luciatävlingen och tärnan... Nåja, denna aktion är inget som skadat någon av oss, tror jag, men speciellt lyckat var det ju ändå inte.
En annan situation som talar emot denna idé att man ska ha demokrati i skolan (som jag upplevt) utspelade sig senare i livet, nämligen på gymnasiet. Vi skulle ha prov och klassen skulle d e m o k r a t i s k t välja när proven skulle skrivas. De flesta röstade för att proven inte skulle ligga i anslutning till festerna och dessutom så långt fram i tiden som möljigt. Jag var inte en av dem och antagligen minns jag det här av den anledningen. Vi som var emot denna "planering" varnade snällt för att det skulle bli väldigt jobbigt att ha flera prov samma vecka och argumenterade istället för att vi under längre tid skulle placera ut proven, alltså att första provet skulle äga rum inom en (från omröstningen sett) snar framtid.
Vi förlorade genom en demokratisk omröstning och accepterade det, planerade in proven och planerade fritiden så att man skulle hinna lära sig allt. Vi var inte så förvånade att de jobbiga provveckorna så småningom närmade sig, men det var till synes de övriga i klassen. Genom d e m o k r a t i s k a omröstningar flyttades proven ideligen framåt i tiden med kort varsel. Vi som planerade blev hela tiden överkörda och i slutändan inverkade på våra betyg, anser jag.
Visst låter det sött med demokrati på dagis, men enligt min åsikt inte det optimala i alla lägen. Barn ska behandlas med respekt, barn ska vara barn och barn ska känna att de har inflytande på sitt egna liv. Barnen testar gränserna som byggts upp av samhället. Det är inga naturliga gränser och om barnen skulle få för stora friheter skulle samma fel begås om och om igen av varenda generation... Mänskligheten skulle aldrig lära sig av sin historia. Demokratiska omröstningar är inte demokratiska om de inte följer vissa bestämda regler. Dessutom ska det inte vara så att den som skriker högst får sin vilja igenom. Den som är störst kan tvinga de mindre att "rösta" som den vill. Ska verkligen dagisbarnen tvingas in i den patetiska världen med korruption och orättvisa som vi vuxna är insmetade i? Kan vi inte skydda barnen och tvinga alla äta samma mat, samma tider. Det ger mer trygghet för en större massa, tror jag.
Jag är inte emot demokrati, men om det verkligen är det optimala i alla situationer betvivlar jag. En kompis till mig kommer från Kina och vi lärde känna varandra under en språkkurs i ett land där vi båda var invandrare. Lektionen handlade om historia och politik i det aktuella landet och ordet "demokrati" användes flitigt som en självklarhet. Min kompis satt innan den första rasten och slog i sin ordbok efter en förklaring till ordet. Hon kunde inte förstå vad det var och på rasten var hon tvungen att fråga: "Du, vad är egentligen det där d e m o k r a t i för någonting?". Två andra hörde frågan och väntade ivrigt på svaret. De kunde inte heller förstå det. De kom från Afganistan och Taiwan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, för det är så inprentat i mig sen barndomsben så jag har aldrig ifrågasatt ordet.
Demokrati är väl ändå att en viss procent är nöjda och övriga blir oppositionen och ofta missnöjda. Demokrati betyder ju aldrig att 100% blir nöjda med resultatet. Det viktiga är att man, trots att man är missnöjd, accepterar situationen... i alla fall officiellt. Sen kan man opponera, men det lär ju aldrig dagisbarnen lära sig - att man kan opponera. Demokrati på dagisnivå borde ju betyda att man räcker upp handen om man ska vara ute eller inne och om flest tycker att man ska vara ute så måste alla gå ut.
Jag hörde på radio om ett dagis där barnen var demokratiskt delaktiga och där handlade det om att barnen fick bestämma själva. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=787&artikel=3619895
I mina öron lät vissa av delarna i den typen av uppfostran som togs upp i programmet mer som anarki. När jag var liten hade vi också demokrati-anarki på dagis. Jag minns mycket väl att fröknarna hade uppfattningen att alla barn skulle bli glada om de fick välja om man ville vara tärna eller lucia i luciatåget... Alla valde att vara lucia, utom jag... Jag var ensam tärna och fick gå ensam längst fram... Hur många procent av barnen var missnöjda genom denna aktion? 100%! Hur många barn skulle kunnat ha blivit nöjda om man genomfört ett val av en lucia? I alla fall 2 barn, nämligen "vinnaren" i luciatävlingen och tärnan... Nåja, denna aktion är inget som skadat någon av oss, tror jag, men speciellt lyckat var det ju ändå inte.
En annan situation som talar emot denna idé att man ska ha demokrati i skolan (som jag upplevt) utspelade sig senare i livet, nämligen på gymnasiet. Vi skulle ha prov och klassen skulle d e m o k r a t i s k t välja när proven skulle skrivas. De flesta röstade för att proven inte skulle ligga i anslutning till festerna och dessutom så långt fram i tiden som möljigt. Jag var inte en av dem och antagligen minns jag det här av den anledningen. Vi som var emot denna "planering" varnade snällt för att det skulle bli väldigt jobbigt att ha flera prov samma vecka och argumenterade istället för att vi under längre tid skulle placera ut proven, alltså att första provet skulle äga rum inom en (från omröstningen sett) snar framtid.
Vi förlorade genom en demokratisk omröstning och accepterade det, planerade in proven och planerade fritiden så att man skulle hinna lära sig allt. Vi var inte så förvånade att de jobbiga provveckorna så småningom närmade sig, men det var till synes de övriga i klassen. Genom d e m o k r a t i s k a omröstningar flyttades proven ideligen framåt i tiden med kort varsel. Vi som planerade blev hela tiden överkörda och i slutändan inverkade på våra betyg, anser jag.
Visst låter det sött med demokrati på dagis, men enligt min åsikt inte det optimala i alla lägen. Barn ska behandlas med respekt, barn ska vara barn och barn ska känna att de har inflytande på sitt egna liv. Barnen testar gränserna som byggts upp av samhället. Det är inga naturliga gränser och om barnen skulle få för stora friheter skulle samma fel begås om och om igen av varenda generation... Mänskligheten skulle aldrig lära sig av sin historia. Demokratiska omröstningar är inte demokratiska om de inte följer vissa bestämda regler. Dessutom ska det inte vara så att den som skriker högst får sin vilja igenom. Den som är störst kan tvinga de mindre att "rösta" som den vill. Ska verkligen dagisbarnen tvingas in i den patetiska världen med korruption och orättvisa som vi vuxna är insmetade i? Kan vi inte skydda barnen och tvinga alla äta samma mat, samma tider. Det ger mer trygghet för en större massa, tror jag.
Kommentarer
Trackback
