Ljuga tårta är inte rättvist

Födelsedag på jobbet. En kollega fyllde år idag. Det betyder kaka. Han hade bakat morotskaka och den var inte god. Kakan var jättestor och biten som låg på min tallrik också. Den var stor och inte söt och jag kämpade i mig den. Till min stora förvåning sa alla andra att den verkligen var jättegod. Så mycket beröm har ingen tårta fått under tiden som jag var här och på en gång föddes tanken att tårtor som smakar illa får mer beröm än de som smakar gott. Kan det verkligen vara så? Ska man alltså inte bli glad över tårta man får beröm för? Ska man inte bjuda på det som får övermycket beröm igen? Pinar de i sig det? I Sverige är vi ärligare, eller? Usch vad svårt det där tårtspelet blev. Jag trodde att hela världen ljög, men inte när det handlade om tårta. Ljuger du om tårta?

För att klargöra: jag säger inte heller att det är en äcklig tårta, jag är bara mindre entusiastisk när tårtan inte är god. Min skala börjar vid att jag antingen nickar medhållande när de andra säger att den är god eller säger något i stil med att den är god. Detta steg kan innebära hela skalan från äcklig till normalgod. Därefter kommer en skala med olika antal upprepningar och olika antal mycket i uttrycket "mycket god".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0