Min arbetsplats
Jag jobbar på en ställe där vi är tre firmor. Tre ganska små firmor. Jag är en person som passar ganska bra med olika människor. Antingen passar jag eller jag passar inte. På den här arbetsplatsen har jag hittat en bra position. De som jobbar här är väldigt intressanta. Alla är så olika.
Vi har den kaotiske som drivs av rädslan att bli fattig och högmodet när kontot inte står på minus. Denne person vill helst av allt finna sig själv, men tar sig inte tid för sig själv. Istället skyller hen* på att hen inte FÅR tid. Hen flyr in i arbetet.
Vi har den hysteriska som börjar gråta i tid och otid. Igår slog hen sig själv på huvudet under ett medarbetarsamtal och rusade hysteriskt ur rummet. Sedan dess har situationen ignorerats och hen har låtsats som ingenting.
Vi har den naiva som tror att allt i livet är gott och aväljer alla ord med hull och hår. Hen reagerar mycket negativt på när hen inte får klara svar. Tänka själv är inte en av denne person innehavd egenskap, men den ersätts av utpräglad härmnings- och upprepningskunskap. Hen kan alltså köra en repetoar bra efter att hen fått chans att se hur hen ska bete sig i och säga under en situation.
Vi har den stöddiga som tycker att hen får säga saker och ofta biter sig i baken. Hen säger sanningen, men har lite erfarenhet, vilket gör att sanningen som hen säger inte är så fasettrik (vilket naturligtvis retar den äldre generationen).
Vi har den introverta som jobbar med sin egna byrå och håller sig utanför alla möjliga situationer. Hen sköter sig själv och skiter i andra. Lyssnar dock och jag tror hen förmedlar det som sägs till dem som hen finner sympatiska.
Vi har den tydliga som gör karriär och bygger broar mellan familj och jobb. Hen gör det med bravur och proffesionalitet.
Vi har den lugna som med sin proffessionalitet och sitt lugn på ett väldigt bekvämt sätt försiktigt glidit in i gruppen. Hen har funnit lugnet i sin familj och i sig själv.
Vi har den vanliga som egentligen inte tycker att jobb är så viktigt. Hen jobbar en dag i veckan och tycker att det räcker till för att det ska gå runt. Hen har två barn i tonåren och mitt uppe i livet.
Vi har den nöjda som glatt skrattar över sitt liv. Jobbar egentligen på en annan firma, men hjälper till en gång i veckan med pappersarbete. Hen har en vuxen son och firar jul med sin exman och hans fru. Hen njuter av livet som singel och ser fram emot pensionen och den fria tiden som kommer med den.
Och vi har mig.
* Jag försöker mig nu för första gången på riktigt på förslaget att använda ordet HEN istället för att avslöja om det är en man eller en kvinna. Ta det inte för seriöst, jag testar bara :)
Vi har den kaotiske som drivs av rädslan att bli fattig och högmodet när kontot inte står på minus. Denne person vill helst av allt finna sig själv, men tar sig inte tid för sig själv. Istället skyller hen* på att hen inte FÅR tid. Hen flyr in i arbetet.
Vi har den hysteriska som börjar gråta i tid och otid. Igår slog hen sig själv på huvudet under ett medarbetarsamtal och rusade hysteriskt ur rummet. Sedan dess har situationen ignorerats och hen har låtsats som ingenting.
Vi har den naiva som tror att allt i livet är gott och aväljer alla ord med hull och hår. Hen reagerar mycket negativt på när hen inte får klara svar. Tänka själv är inte en av denne person innehavd egenskap, men den ersätts av utpräglad härmnings- och upprepningskunskap. Hen kan alltså köra en repetoar bra efter att hen fått chans att se hur hen ska bete sig i och säga under en situation.
Vi har den stöddiga som tycker att hen får säga saker och ofta biter sig i baken. Hen säger sanningen, men har lite erfarenhet, vilket gör att sanningen som hen säger inte är så fasettrik (vilket naturligtvis retar den äldre generationen).
Vi har den introverta som jobbar med sin egna byrå och håller sig utanför alla möjliga situationer. Hen sköter sig själv och skiter i andra. Lyssnar dock och jag tror hen förmedlar det som sägs till dem som hen finner sympatiska.
Vi har den tydliga som gör karriär och bygger broar mellan familj och jobb. Hen gör det med bravur och proffesionalitet.
Vi har den lugna som med sin proffessionalitet och sitt lugn på ett väldigt bekvämt sätt försiktigt glidit in i gruppen. Hen har funnit lugnet i sin familj och i sig själv.
Vi har den vanliga som egentligen inte tycker att jobb är så viktigt. Hen jobbar en dag i veckan och tycker att det räcker till för att det ska gå runt. Hen har två barn i tonåren och mitt uppe i livet.
Vi har den nöjda som glatt skrattar över sitt liv. Jobbar egentligen på en annan firma, men hjälper till en gång i veckan med pappersarbete. Hen har en vuxen son och firar jul med sin exman och hans fru. Hen njuter av livet som singel och ser fram emot pensionen och den fria tiden som kommer med den.
Och vi har mig.
* Jag försöker mig nu för första gången på riktigt på förslaget att använda ordet HEN istället för att avslöja om det är en man eller en kvinna. Ta det inte för seriöst, jag testar bara :)
Kommentarer
Trackback
