Jag har länge inte yttrat mig...
Usch stackars lilla bloggen. Vad den får lida under mitt underbara beslut att börja läsa vid sidan av jobbet. Jag tror fortfarande att det var ett bra beslut, men visst tvekar jag när jag ser vissa dagars arbetsbelastning.
Vi fick betyg idag också för teckningar som vi ritat. Jag visste att betygen skulle ligga mellan 1,0 (som är det högsta betyget som man kan få i Tyskland) och 2,3 (som jag inte har en aning om vad man ska ersätta med än, men det lägsta är 5,0). Jag var tydligen en av de sämsta i klassen. Jo, man ska inte säga det så, men det gör ju alla. Jag känner mig inte dålig, utan ser det mer som en utmaning. Dessutom vet jag inte vad jag ska tänka om ett betyg som den lärare ger. I fredags ställde jag honom några enkla frågor angående färglära. Han sa att jag ju kan googla det... Den läraren är nog inte mycket att hänga i julgranen. Så jag försöker kämpa vidare med jobb och studier, men främst njuta av livet och om tre år kamma hem en titel som för mig vidare in på vägen som leder dit jag vill.
Här på jobbet har jag förbannat mycket att göra och det är alla andra skit samma vad som händer. den nya kvinnan utgår från att jag fixar hennes brev när hon ska "hinna med tåget". Utgår från att alla andra ska jobba för henne. Kvinnan har ju inte alla hjärnceller i hjärnan verkar det som. Hon tror att jag som jobbar 20 timmar i veckan ska sitta på måndagkväll efter 11 timmars arbete och packa in HENNES post!
Det var för fem minuter sen och nu ringde chefen och sa: "Du, jag måste sticka - kan du göra klart en png och bifoga den i ett mail som jag skrivit klart?". Vad ska jag säga förutom "Ja..."?
Och sen får man skit för allt... Hemma får jag inte höra att jag är sen, utan ibland en liten försiktig hänvisning till hur jag reagerade när han kom hem sent efter att han jobbat så mycket. Alltså, jag får ingen uppläxning, utan en dos dåligt samvete. Men det är helt rätt, det förtjänar jag helt. Jag förtjänar dock inte att bli behandlad på detta sätt.
Jag valde denna gång att protestera och skicka ut brevet, för att det är ändå så att man inte ska lämna kollegor i stick, men det var sista gången som den kvinnan fick en räddningsaktion av mig. Jag kommer att göra mitt jobb och inget mer - ingen kontroll, inga extra tips. Låt henne fall, tycker kollegorna och det kan jag väl göra, men vad är resultatet när firman går i konkurs och jag står utan jobb, utan rätt att få a-kassa (för att jag studerar)? Finns det verkligen anledning att låta ytterligare en kollega göra nybörjarfel? Har vi råd med det? Har jag råd med det?
Vi fick betyg idag också för teckningar som vi ritat. Jag visste att betygen skulle ligga mellan 1,0 (som är det högsta betyget som man kan få i Tyskland) och 2,3 (som jag inte har en aning om vad man ska ersätta med än, men det lägsta är 5,0). Jag var tydligen en av de sämsta i klassen. Jo, man ska inte säga det så, men det gör ju alla. Jag känner mig inte dålig, utan ser det mer som en utmaning. Dessutom vet jag inte vad jag ska tänka om ett betyg som den lärare ger. I fredags ställde jag honom några enkla frågor angående färglära. Han sa att jag ju kan googla det... Den läraren är nog inte mycket att hänga i julgranen. Så jag försöker kämpa vidare med jobb och studier, men främst njuta av livet och om tre år kamma hem en titel som för mig vidare in på vägen som leder dit jag vill.
Här på jobbet har jag förbannat mycket att göra och det är alla andra skit samma vad som händer. den nya kvinnan utgår från att jag fixar hennes brev när hon ska "hinna med tåget". Utgår från att alla andra ska jobba för henne. Kvinnan har ju inte alla hjärnceller i hjärnan verkar det som. Hon tror att jag som jobbar 20 timmar i veckan ska sitta på måndagkväll efter 11 timmars arbete och packa in HENNES post!
Det var för fem minuter sen och nu ringde chefen och sa: "Du, jag måste sticka - kan du göra klart en png och bifoga den i ett mail som jag skrivit klart?". Vad ska jag säga förutom "Ja..."?
Och sen får man skit för allt... Hemma får jag inte höra att jag är sen, utan ibland en liten försiktig hänvisning till hur jag reagerade när han kom hem sent efter att han jobbat så mycket. Alltså, jag får ingen uppläxning, utan en dos dåligt samvete. Men det är helt rätt, det förtjänar jag helt. Jag förtjänar dock inte att bli behandlad på detta sätt.
Jag valde denna gång att protestera och skicka ut brevet, för att det är ändå så att man inte ska lämna kollegor i stick, men det var sista gången som den kvinnan fick en räddningsaktion av mig. Jag kommer att göra mitt jobb och inget mer - ingen kontroll, inga extra tips. Låt henne fall, tycker kollegorna och det kan jag väl göra, men vad är resultatet när firman går i konkurs och jag står utan jobb, utan rätt att få a-kassa (för att jag studerar)? Finns det verkligen anledning att låta ytterligare en kollega göra nybörjarfel? Har vi råd med det? Har jag råd med det?
Kommentarer
Trackback
