För varje lösning ett problem
"För varje lösning ett problem" heter boken som jag läser. Jag fick den i födelsedagspresent av en person och nog müste jag väl erkänna att det är en titel som passar mig. Med mig kommer ofta ordet "men" och en tanke som bevisar att vi ännu inte funnit svaret. Det är många som har retat sig på det genom åren, en lärare tog för vana att börja lektionen med att mer eller mindre bad mig att inte ifrågasätta någonting under lektionen "för det skulle störa hans flyt", en chef förbjöd mig att säga ordet "men" under ett möte där jag blev oskyldigt anklagad för att sagt åt en chefassistent att han skulle slicka sig i röven (för protokollet: jag hade sagt "jaja" helt ovetande att det i Tyskland betyder "slicka dig i röven".) Då hade jag bott 9 månader i landet och kunde inte så många ord. Mitt svar var alltså: "Men, det ha..." och blev avbruten av en i ansiktet knallröd chef som sa "Hörde du inte att jag sa att du ALDRIG igen skulle använda ordet MEN?!?" Min mening hade jag tänkt att avsluta med "...r jag aldrig sagt - jag har aldrig någonsin sagt det uttrycket i hela mitt liv". Jag försökte igen att säga det utan "men".
Idag har jag åter grävt upp problem som man lätt skulle kunna låtsas att de inte fanns. Vad skulle då hända om jag hållit munnen? Jo, mindre arbete för mig, mindre arbete för min kollega, mindre arbete för min chef, mindre arbete för en annan firma som utför diverse åtgärder i en gammal militäranläggning, ett långdragit och tråkigt möte mindre, en nöjd uppdragsgivare som skulle tro att allt gått som det skulle, större chans på nya uppdrag etc etc. Varför valde jag inte den vägen tro? Jo, för att om jag skulle valt den vägen skulle med stor sannorlikhet jord innehållande farliga kemikalier hällas tillbaka i ett hål, kanske förgifta grundvattnet, kanske döda någon oskyldig mask som försöker rena marken, kanske i framtiden bli mark på en tomt, en lekplats eller skola och ge människor och djur där cancer i onödan. Och mitt namn skulle stå med på papprena som sa att marken var ren. Det var den enda anledningen till att jag tjaffsade på idag och fick igenom att fler prover ska tas, att ytterligare ett möte skulle hållas, att marken för säkerhets skull ska behandlas igen.
Vad fick jag för det? Åter stämpel som den jobbiga och kantiga i företaget, se kollegan som egentligen ville gå den enkla vägen få beröm (för att hon föreslagit ett datum för mötet) och nu sitter jag halvt frustrerad och skriver i en blogg som nästan ingen läser. Ibland vill man gå den enkla vägen, men jag har aldrig valt den och jag vill inte ha skit på mitt samvete, men visst är det läskigt hur det fungerar? Om jag inte hade varit där skulle risken ha tagits och chefens ord "ingen skulle ju ändå komma på tanken att ta prover på marken igen" skulle blivit den enda skyddsmantel vårt företag skulle ha. Det är precis så det fungerar i världen, man måste vara försiktig.
Så pappa: skicka hit en flaska med 3-5 deciliter vatten från kranen. Vad för flaska är skit samma, den måste bara vara brun. Du kan ta de där öl-flaskorna som står i tvättsugan. Jag skickar in provet till laboratoriet här - jag åker ändå dit ibland och känner de som jobbar där nu. Samtidigt kan jag fixa så att de tar test på allt som kan vara i vattnet. Drick hellre köpevatten tills resultaten kommer. Resultatet kommer vara äkta och inte som kommunen vill att det ska vara. Jag blir lite orolig. Kanske är det därför så många fått cancer.
Idag har jag åter grävt upp problem som man lätt skulle kunna låtsas att de inte fanns. Vad skulle då hända om jag hållit munnen? Jo, mindre arbete för mig, mindre arbete för min kollega, mindre arbete för min chef, mindre arbete för en annan firma som utför diverse åtgärder i en gammal militäranläggning, ett långdragit och tråkigt möte mindre, en nöjd uppdragsgivare som skulle tro att allt gått som det skulle, större chans på nya uppdrag etc etc. Varför valde jag inte den vägen tro? Jo, för att om jag skulle valt den vägen skulle med stor sannorlikhet jord innehållande farliga kemikalier hällas tillbaka i ett hål, kanske förgifta grundvattnet, kanske döda någon oskyldig mask som försöker rena marken, kanske i framtiden bli mark på en tomt, en lekplats eller skola och ge människor och djur där cancer i onödan. Och mitt namn skulle stå med på papprena som sa att marken var ren. Det var den enda anledningen till att jag tjaffsade på idag och fick igenom att fler prover ska tas, att ytterligare ett möte skulle hållas, att marken för säkerhets skull ska behandlas igen.
Vad fick jag för det? Åter stämpel som den jobbiga och kantiga i företaget, se kollegan som egentligen ville gå den enkla vägen få beröm (för att hon föreslagit ett datum för mötet) och nu sitter jag halvt frustrerad och skriver i en blogg som nästan ingen läser. Ibland vill man gå den enkla vägen, men jag har aldrig valt den och jag vill inte ha skit på mitt samvete, men visst är det läskigt hur det fungerar? Om jag inte hade varit där skulle risken ha tagits och chefens ord "ingen skulle ju ändå komma på tanken att ta prover på marken igen" skulle blivit den enda skyddsmantel vårt företag skulle ha. Det är precis så det fungerar i världen, man måste vara försiktig.
Så pappa: skicka hit en flaska med 3-5 deciliter vatten från kranen. Vad för flaska är skit samma, den måste bara vara brun. Du kan ta de där öl-flaskorna som står i tvättsugan. Jag skickar in provet till laboratoriet här - jag åker ändå dit ibland och känner de som jobbar där nu. Samtidigt kan jag fixa så att de tar test på allt som kan vara i vattnet. Drick hellre köpevatten tills resultaten kommer. Resultatet kommer vara äkta och inte som kommunen vill att det ska vara. Jag blir lite orolig. Kanske är det därför så många fått cancer.
Kommentarer
Trackback
