Man minns hur skönt det var att vara frisk när man är sjuk

Jag var sjuk i lördags, söndags och igår. På något vis låste sig nacken och en kota la/ställde sig fel. Det gjorde så ont. Trots vila, massage och utsträckning blev det inte bättre. Jag har haft nackspärr ganska ofta när jag varit sjuk, men det var på något vis annorlunda den här gången. Igår gick jag till läkaren och jag hade tur som lyckades hamna hos en som sysslar med just sådant. Det kändes tryggt när han redan vid hälsningen ställde fast vad problemet var (är ju inte så konstigt i och för sig - man märker ju när någon inte kan röra på nacken...). Sen sa han vilken kota det var som var problematisk och eftersom jag redan visste det kunde jag ställa fast att han hade ställt rätt diagnos. Sen tog han tag om mitt huvud och vred det långsamt åt ett håll och sen fort - KNAK! Långsamt åt andra hållet, fort - KNAK! Hela tiden sa han att jag skulle slappna av. Efter några ryckningar fick jag lägga mig på mage på britsen och herrejissenes vad det knakade. Det var precis så halvläskigt som jag föreställde mig det.

Tidigare har jag sagt att jag aldrig skulle låta någon göra så. Han frågade ju inte om han fick och det var nog bra. Med ryggen har jag varit med om hemma, men inte nacken. Det är annorlunda på något vis. Nu skulle man ju kunna tro att det är bra, men så är det inte. En annan kota sitter snett och jag måste kanske dit imorgon. Det ser jag inte fram emot, men jag skulle gärna kunna vrida huvudet normalt igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0