Minikonserter

Små minikoncerter som skapas av små grupper i samhället är ofta så tråkiga. Det är sött att de försöker och antagligen är det lite roligare för de som känner många där, men usch så tråkigt det kan vara. I lördags var vi i en grannstaden på en "festival" som de kallade det. Det var fruktansvärt dåliga band som sällan träffade tonerna och det gjorde det hela väldigt tråkigt, men jag försökte roa mig med att studera människor.

De som organiserat hela grejen var stressade och kunde inte njuta av det. Istället för att slappna av och mingla med folk de länge inte träffat rusade de runt och skålade förvisso med folk. Nere i entrén stod två killar och vaktade dörren. De var glada, men tyckte nog också att det fanns bättre sätt att tillbringa lördagskvällen på. Killen som grillade korv stod tålmodigt och rullade på korvarna så de inte brändes under hela kvällen.

Det är bra att de organiserar saker och det är synd att det inte blir roligare, men det kunde lätt bli det Med:

- lite lägre musik betyder att man kan prata OCH lyssna på musiken. Den där högljudda kräver-öronproppar-volymen känns så uttråkad. Jag förstår att man drar på så när många hundra till flera tusen åskådare ska kunna höra, men i en lokal där ljudet ändå studsar okontrollerat skulle det vara bättre att dra ner lite och uppmuntra till att folk umgås med varandra.

- trevliga sittplatser. Jag vet att det är tråkigt för bandet om folk sitter, men nog är det väl ändå tråkigare med folk som går ut och sätter sig någon annanstans? Den där "groupiehögen" som står och hoppar i takt finns inte för alla band och därför skulle det vara bättre att ställa upp några trevliga bord där folk kan äta, dricka och umgås.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0